Något om vatten och avlopp
Av Sveriges befolkning är 88 % anslutna till kommunalt vatten och avlopp.
En hög siffra som stigit från 49% sedan 1960. Effekterna av denna utveckling kan knappast överskattas. Miljön har blivit renare, människor friskare och visst smakar vattnet bättre? Vi ser inget av det som finns i några länder på södra halvklotet där många människor helt saknar möjlighet att gå på en toalett och där epidemier tillhör vardagen.
Tryggheten och säkerheten kommer med en kostnad, i snitt lägger ett hushåll 10 500 kronor per år för vatten och avlopp.
Systemet är relativt robust och blir än mer robust framöver. Trots det finns det ingen garanti för att det fungerar vid till exempel sabotage eller ännu värre, i krig. Som för så mycket annat behöver vi ett reservsystem i händelse av kris eller krig.
.
För vatten har nu de flesta kommuner en plan för att dela ut vatten om det inte går att få fram i ledningarna. Värre är det med att ta hand om avloppsvatten.
Myndigheten för civilt försvar säger i sin broschyr "Om kriget eller krisen kommer" att vi ska ha plastpåsar hemma och göra våra behov i dem. Det här löser individens omedelbara bekymmer men skapar stora problem för samhället. Ett smittsamt innehåll som är blandat med plast innebär en utmaning av kolossalformat.
För att få en bild av hur mycket fekalier det handlar om kan en beräkningsmodell se ut så här: En person producerar ca 200 gram per dygn och med en befolkning på 15 000 personer innebär det ca tre ton per dygn eller ca 90 ton på en månad.